lördag 29 januari 2011

när livet måtse gå vidare.

De är en grej nästan ingen ser, att jag faktiskt inte pallar mer          

Alla tårar och skrik bara förstör, de är nästan de enda jag hör?  varför ska de vara såhär? varför just jag? såhär är de ju typ varje dag.

känns så fel att jag bara sitter här och klagar, men de här är något jag inte behagar.

jag vet att de finns dom som har de så jävla mkt värre än jag, men varför måste de vara så här? varje natt, varje dag?

men jag vet en sak, jag har en som stöttar mig till tusen. Henne älskar jag med hela mitt hjärta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar