Det fanns en tid för längesedan.
Då mitt hjärta var av sten.
Och jag sätter mig i bilen och röker en cigarett.
Ja, ännu finns den sorten som inte gör allt rätt.
Glöm den allvarssamma leken.
Jag är på väg till en ny dag.
Kanske till Stockholms stad.
Jag har vingar av guld, men ramlar ändå omkull.
Jag vill bli full för kärlekens skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar