Sjukhuset

Pappa kom hem onsdag eftermiddag och sa att farfar hade krockat med motorcykeln. En vägskrapa och farfar hade mött varandra i en skrap kurva, både farfar och killen i vägskrapan hade tänkt samma sak. Båda väjde åt åkern, tyvärr hann ingen utav de bromsa. Farfar flög över motorcykeln och slog i huvudet rejält som tur var hade han hjälm på sig annars hade han inte varit där han är idag !
Vi åkte upp så fort som möjligt efter att Simon hade tränat klart. Vid 2 tiden var vi framme i Gävle, småsprang till förlossnings ingången där vi fick gå in. Farfar låt på IVA. När vi fått visning till rummet där farfar låg, vart det jobbigare och jobbigare. Han hade precis blivit väckt efter nedsövningen. Att se min farfar ligga i respirator var jobbigt,. han var blåslagen och kunde inte röra sitt vänstra ben. Han visste inte vart han var med han visste vilka pappa, jag och Simon var.
Vi satt hos farfar ungefär en timme, sen åkte vi och sov hos våra kusiner Justus & Hannele.

Vi käkade frukost, fixade oss och åkte till Gävle på torsdagsmorgonen igen. Farfar hade då fått byta avdelningen och låt på kirurgen. Idag såg man ännu mycket tydligare hur blåslagen han verkligen var. Hans överläpp var 4 ggr så stor som normalt, hans haka var helt lila och händerna var blåslagna. Han kan inte äta själv, han kan inte stå upp, utan bara ligger. Ibland frågar han vart han är, men han sover mest hela tiden. Vid Lunch fick farfar hjälp av farmor att äta maten, och lika dant på eftermiddagen.
Efter att ha suttit på ett sjukhus i 4 h, så bestämde vi oss att åka till Valbo en sväng och kolla efter present till mamma. Jag köpte ett linne, en klänning och en sten som det stod " älskade farfar" på ..
Vi åkte tillbaka till sjukhuset efter kanske 2 h. Farfar var fortfarande trött efter skadan, han hade fått en blodpropp i hjärnan, men som tur var har den gått tillbaka nu. Men det finns fortfarande en liten propp kvar i hjärnan, vad jag har förstått !
Pappa bestämde sig för att sova hos farfar över natten. Så vi sa hejdå till farfar, åkte hem och kollade på Beck film !

Hannele kom upp och väckte mig och Simon fredag morgon. Vi packade våra saker eftersom vi skulle åka hem på kvällen/natten. När vi tog steget in i farfar rum såg vi att han kunde äta själv, det var ett gott tecken. Allt är på bättringsvägen :) och det är tur det !
Mellan 5 och 6 kotan i nacken har disken gått bort så farfar fick ett nackstöd så det skulle bli skönare för honom. När sköterskorna kom in och sa till farfar att de skulle tvätta honom tyckte han att det inte behövdes, det kunde han göra när han blev frisk.
De skulle också försöka får farfar att stå upp, men det gick inte eftersom han har så ont i sin höft.. och fot.
Men allt är på bättringsvägen och det kommer bli bra. Även att han inte kommer ihåg någonting från olyckan, så finns han även kvar vid liv !

Att säga hejdå på kvällen var det jobbigaste under hela resan, tror jag gick in o sa hejdå 7 gånger innan vi kom iväg. Pussade farfar på panna, sa att allt kommer bli bra tog han i handen och höll den länge. Men till slut var jag tvungen att säga hejdå en sista gång, men tårar i ögonen och farfar fick också tårar i ögonen. Kändes hemskt att lämna honom..
Jag älskar dig Farfar, <3